ATT VETA VAD MAN VÄLJER OCH VÄLJA VAD MAN VET

Vi fattar många små val varje dag som direkt påverkar hur väl vi lyckas.

Om du exempelvis väljer att snabbt titta igenom mailen i inboxen precis innan du går in på ett möte så har du direkt ökat mängden information som du mentalt ska hantera och minskat förmågan att vara koncentrerat närvarande på mötet.

Om du på ett möte väljer att korrigera en kollega, som använder ett uttryck på ett annat sätt än vad du själva brukar göra, så förflyttas fokus i diskussionen till att kämpa om ordens definition istället för att tänka på det problem som ni diskuterar. Risken blir därmed större att ni kommer att lämna mötet utan att hinna tänka igenom det som var anledningen till mötet.
Om du väljer att reagera på något som du läser i ett mötesprotokoll genom att snabbt skicka ett mail, med många cc, där du ifrågasätter en formulering så riskerar du att skapa en polarisering i själva sakfrågan när kollegor börjar försvara sig och mötesprotokollet förvandlas från ett gemensamt gruppminne till en minerad åsiktsmark. Fokus flyttas från att komma ihåg saker tillsammans till en kamp för att få genomslag på sina egna tolkningar i ett skrivet dokument.

Dessa små och tillsynes ostrategiska val i vardagen… läsa mail innan möte, korrigera en kollegas uttryck eller att ifrågasätta en formulering i ett protokoll… har en stor påverkan på hur bra du lyckas i ditt samspel med dina kollegor.

Vi talar ofta om de stora avgörande valen i våra verksamheter men glömmer så lätt alla de små val vi gör i vardagen. Det är dock många av dessa små val som avgör hur väl vi lyckas leva som vi vill och åstadkomma det vi eftersträvar.Nu är det ju inte en framkomlig väg att medvetet och ständigt fundera på alla val man gör, vi överlastas ju redan av ökande krav på att välja olika saker i vår tillvaro, både privat och på jobbet. Däremot kan vi arrangera så att vi naturligt gör de val vi egentligen vet är bättre för oss och det vi strävar efter.

För att minska mängden information vi har att hantera så arrangerar vi så att det blir svårare att titta i inboxen precis innan mötet och lättare att bli koncentrerat närvarande på själva mötet.

För att minska risken för att vi korrigerar varandra på möten så arrangerar vi så att det är lättare att synka varandras tolkningar i själva sakfrågan och svårare att råka hamna i kamp om enskilda ords betydelse.
För att undvika att mötesprotokoll blir en arena för efterföljande tolkningskamper så arrangerar vi så att det blir lättare att skapa gemensamma gruppminnen på själva mötet och svårare att hamna i polarisering när man ska komma ihåg vad man har tänkt.

Genom att arrangera så att det är lättare att göra de val som vi vill så kommer vi oftare att välja som vi vill.

Vi på Ming brukar skoja om att ”min ovana trogen gör jag inte som jag vill” när någon av oss har råkat göra ett val som krånglar till tillvaron.

Låt oss göra det till en god vana att arrangera så att det blir lättare att göra som vi vill!

1 svara
  1. Thomas de Ming
    Thomas de Ming says:

    Hej Jan, och tack för ett bra inspel!
    Som jag ser det så styrs mycket av det vi gör och uppmärksammar av de former som vi använder (eller tvingas verka inom) när det gäller exempelvis arbetsformer, mötesformer och utbildningsformer.
    Om det är lättare att t ex titta i mobilen precis innan ett möte än vad det är intressant att ta del av mötespunkterna som ska behandlas på själva mötet (som t ex kan visualiseras på A4-blad, en för varje fråga, på väggen/bordet eller annan lämplig yta där även önskat mötesresultat syns tydligt så som t ex beslut, delad förståelse, tydlig problemformulering, nya idéer o s v) så vinner mobilen.
    Men om mötesledaren gör det mer angeläget att fokusera på själva mötet genom att t ex använda en “inchecknings-zon” (ståendes 3-5 min i en del av rummet, alternativt i korridor utanför) och sedan ber alla ta ställning till någon fråga (lägga de A4:or, d v s mötespunkter, som vi måste hinna med under detta möte för att vi ska vara nöjda på denna plats på bordet) så ökar chansen att fokus och mental närvaro flyttas till själva mötet.
    Om man sedan vill slippa den skriftliga “viskleken” (någon skriver en vecka senare protokoll genom att försöka minnas och tolka vad som sades) så kan man t ex använda de A4 som jag nämner ovan att skriva minnesanteckningar direkt på dessa i samband med att man hanterar respektive mötespunkt.
    Sedan kan man fotografera mötespunkterna/A4:orna med någons mobil. Fotoserien är sedan protokollet (eller gruppminnet som jag skulle kalla det).

    Har du (eller någon annan) fler idéer?

    Svarar och frågar
    Thomas

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *