HJÄRNAN TYCKER OM BERÄTTELSER

Peter Gärdenfors, kognitionsforskaren från Lund, påminner oss om att ”hjärnan är konstruerad för att minnas tre saker: ansikten, platser och händelser” i sin bok ”Den meningssökande människan”. Som lärare och ledare har du alltså stor nytta av att utnyttja människors fascination för berättelser där du vill kommunicera.
 
Själva grammatiken i språket har i praktiken en struktur som hjälper oss att hålla reda på personer, pinaler, platser och problem. Däremot har vi mycket svårare att återminnas mängder av fakta som har redovisats i saklig och neutral ton. Ett exempel på detta fenomen är t ex att vi ofta kommer ihåg nästan alla repliker i en film som vi tycker om men sällan ens huvudbudskapet i PowerPoint-presentation vi hörde för fem minuter sedan.
 
 
Bra berättelser hjälper deltagarna att använda sina egna erfarenheter för att kunna leva sig in i olika situationer. Ju mer berättelser du använder när du kommunicerar desto enklare blir det för deltagarna att leva sig in i det ni håller på med och komma ihåg det man lär sig.
De bästa historierna bygger på dråpliga exempel av hur man inte bör göra. ”Worst practice” med oväntade fel är alltså mycket effektivare som ”läromedel” än att försöka sprida historier om ”best practice” eftersom tråkiga eller pekfingriga berättelser sällan sprids vidare. “Pappa hällde upp flingorna i kaffekoppen för att han inte tittade var han hällde” är en mycket effektivare historia för att sprida kunskapen om behovet av att vara koncentrerad på det man gör än att berätta om olika goda exempel för hur man häller flingor i skålar.
 
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *